Poeten
Jag såg honom idag igen.
Poeten som förlorade sina ord.
Jag såg honom idag - igen -
i en väntsal på centralen.
Hustrun på ena sidan,
den andra sidan lam -
armen hängde slappt
som en överflödig bisats.
Hans ögon ropade.
Han har ju förlorat sina ord!
Nu vandrar han planlöst
runt i katedralerna
han en gång byggt
åt oss.
Han vandrar tyst.
Armen släpar streck
av evighet
i golvets damm.
Jag såg honom idag igen.
Poeten som förlorade orden
men efterlämnade ett universum.
Å du mötte "min" poet Tomas Tranströmer? ( tror jag) Det kändes så när jag läste :) Men han har ju inte tystnat helt. Hans språk, hans ord lever i de diktböcker han gett ut sedan slaganfallet.
Han är outstanding - och berör så djupt.
Du har en fin sida med fina dikter!
Jo - du har rätt i båda fallen. Det var Tranströmer, och han har inte tystnat. Men när jag mötte honom var stroken rätt nyligt inträffad och allt såg så sorgligt ut, och den minnesbilden har levt kvar men dök häftigt upp igen. Förresten har du rätt i det tredje fallet också - han är outstanding.