Tom Leben samlar tankarna

Sen tog jag ett foto av hösten
för att om möjligt kunna
glömma den, gömma den,
i ett album jag inte når.

Men allting var förgäves,
det virvlade gult och rött
i regnet och i fönsterrutan
såg jag bara mig.

Så gick jag ut på trappen.

Då, just då,
släppte lönnens
allra sista löv sitt tag
och dalade sakta ner
liksom i ultrarapid
och landade på marken
med en kraftig duns.

Det slog lock för mina öron,
men det spelade mindre roll
för nu fanns inget mer att höra.