Hopp

Jag lägger mina drömmar
på en sten vid stranden,
sätter mig ner på en annan,
tittar ut över vattnet och
tänker igenom allt en gång till.
Jag hade nog trott att min
rädsla skulle vara större,
och jag hade nog trott att
min sorg skulle vara djupare.
Framförallt hade jag nog
hoppats att det funnits
någon att ta farväl av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback