Tom Leben samlar tankarna

Jag lutar min cykel mot sommaren
och lyssnar så sakta jag kan på skogen;
på det som hörs, och på det som inte hörs.
Sommarskymningen susar lite sorgset,
men jag känner mig ändå gladare
och lugnare än jag gjort på länge.
Avlägsna skratt hörs någonstans ifrån,
och musiken får mig att blunda.
Det är vinden som spelar,
och bäcken som sjunger,
medan han letar sig
ut från dungen och
fortsätter rakt över ängen.
Plötsligt minns jag något jag
aldrig glömt, och jag tar ett steg
åt andra hållet, in i kvällen.
Det enda jag egentligen önskade
var ännu en sommar
att andas in.