Daggen svalkar mina bara fötter,
duvan spelar i sommargryningen
och solen väcks av fågelsång.
 
Djupt ur skogens epicentrum
suckar evigheten sitt stilla vemod,
i en ständig sång om saknad.

Universum brusar i min blod -
för ett ögonblick är allting mitt.
Sedan mindes jag.