Tom Leben samlar tankarna

Det ligger en gammal kvinna i sängen,
med händerna knäppta på bröstet.
Hon dog under natten, 97 år gammal.
Vid sänggaveln sitter hennes äldre bror,
förstummad, och har svårt att förstå.
När en bår rullas in och kvinnan
som varit hans syster i 97 år lyfts över på båren
och rullas ut ur rummet, tar han tag i sänggaveln
med ena handen och reser sig upp,
som om han tänkte säga något.
Men inga ord kommer ur hans mun.
Han står så, stilla, i några sekunder,
med handen på sänggaveln,
medan båren rullar ut ur rummet.
Sedan sätter han sig ner igen,
fortfarande lika tyst.
Så gör vi ibland, vi människor;
reser oss häftigt för det ofattbara,
bara för att det inte finns något annat vi kan göra.
Sedan sätter vi oss ner igen.
Också det för att det inte finns något annat vi kan göra.