Tom Leben samlar tankarna

Åratal av
outtalade självklarheter,
uttalade elakheter,
blickar,
suckar,
och himlande ögon,
vävde sakta sitt
klibbiga nät
över oss.
Vi märkte det aldrig själva,
så långsamt gick det,
men nu sitter vi här,
utan möjlighet att ta oss loss.
För varje rörelse
fastnar vi än hårdare,
och för varje försök
trasslar vi in oss än mer i nätet,
tills vi snart ens längre
når varandra med blicken.
Ingenting
är någonsin försent,
förrän det plötsligt har
blivit det.