Tom Leben samlar tankarna

Jag vrängde av mig min hud,
vek ihop den fint, och hängde
den slarvigt över stolsryggen.
Allting blev omedelbart
att kännas verkligare;
talgoxens sång i den töande skogen,
vårens första match på grusplanen,
och doften av nytjärad eka i viken.
För den som saknar hud är vemodet
värre än allt salt i världen.