Tom Leben samlar tankarna

Jag knackar hål på isskorpan i brunnen
och fyller plasthinken med iskallt vatten.
Ner till källan är en smal stig upptrampad
i snön, och vallarna räcker nästan ända upp
till magen. Det skvätter ut lite vatten i
snödrivorna när jag bär upp hinken. När jag
kommer in upptäcker jag att det börjar bli
lite mörkt, så jag tänder fotogenlampan i
taket. Brasan i kaminen knastrar och knäpper
av björkveden, och jag drar fram stolen
riktigt nära, och sätter mig i värmen.
Veden kommer att räcka hela kvällen.
Tiden går, men står ändå stilla.