Tom Leben samlar tankarna

På bordet ligger två fotografier.
Det ena är taget för mycket länge sedan,
och föreställer ett hus i en sedan länge
förfallen och bortglömd by. Framför huset
ligger två män utsträckta i gräset.
En kvinna sitter i en stol under syrenen,
och några barn leker bredvid henne.
Fotot är svartvitt men aldrig har färgerna
varit klarare, ljuden tydligare
eller dofterna starkare.
Det andra fotot är taget från
samma plats, men en annan tid.
Jag stod i fotografens osynliga fotspår,
men nu är människorna, syrenen och huset
spårlöst borta. Egendomligt försvunna,
som bara det kan vara som en gång funnits.
Men färgerna, ljuden och dofterna väller
åter fram ur det tomma fotografiet.
Och nu är det inte längre
två fotografier, utan samma.