Tom Leben samlar tankarna

I min bokhylla står en burk med tjära.
Riktig tjära. När jag skruvar av locket
från burken strömmar sommaren ut i
rummet och allting fylls med ljudet
av kluckande vågor mot den nytjärade
båten, lommens rop i julikvällen,
och stillheten kring höhässjan uppe
på vallen. Samtidigt, på en annan plats,
regnar det i det svarta vattnet; glest
men harmoniskt sprider sig ringarna
mot den mossiga kanten där aborrarna
står blickstilla, som svarta pinnar.
I samma stund som doften av tjära
exploderar i mina sinnen, minns jag
plötsligt något som jag glömt; man ska
inte leva som om varje dag är den sista,
utan som om varje dag vore den första.