Tom Leben samlar tankarna

Min far
var en närvarande far,
men jag minns honom inte.
Han måste väl ha suttit där
vid middagsbordet,
blodpuddingen,
pannkakorna,
och frågat hur det
var i skolan idag?
Han måste väl ha
kramat mig ibland,
som mamma,
och köpt en serietidning
och en guldnougat
någon gång?
Kanske var det så,
men jag minns det inte.
Men min far
var en närvarande far;
man ser honom tydligt
bredvid oss, mellan oss,
på fotografierna
i fotoalbumet.
Min far
var en närvarande far,
men jag saknade honom.