Ord
Med åren lär man sig
att de väl valda och de
mindre väl valda orden
oftast är de samma.
att de väl valda och de
mindre väl valda orden
oftast är de samma.
Här ska jag ligga
Det är här jag ska ligga;
i sluttningen ner mot sjön,
svept i hembygdens varma jord.
i sluttningen ner mot sjön,
svept i hembygdens varma jord.
När jag nu har jag hittat min plats
grips jag av den underligaste
känsla av återfunnen trygghet.
grips jag av den underligaste
känsla av återfunnen trygghet.
Jag står här stilla i skymningen;
solen brinner och jag ser en kvinna
pyssla vid en vård strax intill.
solen brinner och jag ser en kvinna
pyssla vid en vård strax intill.
Somliga kallar det för den sista vilan,
men jag ser det mer som den första,
och det fyller mig med tillförsikt och lugn.
men jag ser det mer som den första,
och det fyller mig med tillförsikt och lugn.
För nu, när jag vet vart jag ska,
har kraften äntligen kommit åter
att göra något vackert under tiden.
har kraften äntligen kommit åter
att göra något vackert under tiden.
Iakttagelse i maj
Sen stal jag syrenens allra första doft
från grenen som blommat före de andra;
som om han inte riktigt orkat vänta på
sin rätta tid att leva och finnas till.
Och vem kan egentligen klandra honom?
från grenen som blommat före de andra;
som om han inte riktigt orkat vänta på
sin rätta tid att leva och finnas till.
Och vem kan egentligen klandra honom?
Beslutsångest
Det kan tyckas vanskligt
att fatta rätt beslut i livet,
när det ena alternativet
är värre än det andra,
men å andra sidan skulle
läget inte bli bättre om
det förhöll sig tvärtom.
att fatta rätt beslut i livet,
när det ena alternativet
är värre än det andra,
men å andra sidan skulle
läget inte bli bättre om
det förhöll sig tvärtom.
Oro
Det är medan man oroar sig
för allt som kan hända,
som man går miste om
det som händer.
för allt som kan hända,
som man går miste om
det som händer.
För tusen år sen var det vår
I barndomslandet satt vi
i vårens första backar,
åt limpsmörgås med ost
och drack solvarm apelsinsaft
direkt ur sirapsflaskan.
I det frasiga fjolårsgräset
värmde solen våra kroppar,
och omslutna av vårens
alla dofter och ljud
blev vi vittnen till
hur livet tog fart igen.
När jag tusen år senare
passerar samma marker
är de älskade ljuden kvar,
liksom dofterna och minnena
av stillheten, humlorna,
vitsipporna och tryggheten.
Men någonting är borta
och sorgligt annorlunda;
vi väntar inte längre på
att livet ska ta fart igen,
utan på att det ska börja om.
i vårens första backar,
åt limpsmörgås med ost
och drack solvarm apelsinsaft
direkt ur sirapsflaskan.
I det frasiga fjolårsgräset
värmde solen våra kroppar,
och omslutna av vårens
alla dofter och ljud
blev vi vittnen till
hur livet tog fart igen.
När jag tusen år senare
passerar samma marker
är de älskade ljuden kvar,
liksom dofterna och minnena
av stillheten, humlorna,
vitsipporna och tryggheten.
Men någonting är borta
och sorgligt annorlunda;
vi väntar inte längre på
att livet ska ta fart igen,
utan på att det ska börja om.
Tidens gång
Rädslan för att jag ska bli som mina föräldrar
har allt mera övergått i en skräck
för att mina barn ska bli som jag.
har allt mera övergått i en skräck
för att mina barn ska bli som jag.
Västerlandets dilemma
I köpcentrumen symboliseras
det västerländska samhällets
grundläggande dilemma;
allting finns, men inget
går att hitta.
det västerländska samhällets
grundläggande dilemma;
allting finns, men inget
går att hitta.
Promenad
Jag var ute på en promenad i går.
Det var en av de första ljumma vårkvällarna
och under lönnen i parken hann jag upp mig själv.
Jag tänkte ställa några frågor,
men just som jag skulle lägga handen
på min högra axel och hälsa på mig,
insåg jag att jag glömt mitt namn.
"Varför är du egentligen så olycklig"
hade jag tänkt att fråga,
men det kändes så besvärande att
inte minnas vad jag hette,
att jag bara gick förbi.
Jag vände mig i alla fall om
för att se hur jag såg ut,
men inte heller jag
hade några ögon.
Det var en av de första ljumma vårkvällarna
och under lönnen i parken hann jag upp mig själv.
Jag tänkte ställa några frågor,
men just som jag skulle lägga handen
på min högra axel och hälsa på mig,
insåg jag att jag glömt mitt namn.
"Varför är du egentligen så olycklig"
hade jag tänkt att fråga,
men det kändes så besvärande att
inte minnas vad jag hette,
att jag bara gick förbi.
Jag vände mig i alla fall om
för att se hur jag såg ut,
men inte heller jag
hade några ögon.
Tiden
Tiden är en måttenhet
för allt man inte hinner.
för allt man inte hinner.
Gammal nog
Jag börjar nu uppnå den ålder
då jag är gammal nog att
vara far åt mig själv.
då jag är gammal nog att
vara far åt mig själv.