Tom Leben samlar tankarna

En morgon när jag vaknade satt
det en fågel på min högra axel.
Det var en svart fågel, med
en grå krans runt halsen.
Ögonen var sorgsna, men
ändå pigga och vakna.
Till att börja med visste
jag inte vad jag skulle göra,
och det blev en smula besvärligt
att klä sig de första morgnarna.
Men jag vande mig ändå rätt snabbt,
och nu har jag rent av börjat
uppskatta mitt nya sällskap.
Jag har tänkt att kanske gå
till någon, jag vet inte vem,
för att få veta vad det
egentligen är för fågel.
Men tillsvidare får han sitta
där han sitter, och jag vet inte
vad det skulle förändra något
att veta vad vi människor kallar den.