Tom Leben samlar tankarna

I bilen som inte ska komma fram
knäpper mannen igång radion,
precis i samma sekund som
signaturen till ”Sommar” börjar.
Kvinnan som sitter bredvid,
hon ska inte heller komma fram,
stoppar ner nyckelknippan i handväskan;
det är nycklarna till det hus som de
aldrig ska komma hem till.
Men äntligen har semestern börjat!
Utanför bilen som inte ska komma fram
pågår sommaren för fullt.
Svensk sommar.
Juli.
Solen steker, precis som den
har gjort i en vecka nu.
Under ett helt år har familjen planerat
och pratat om denna dag.
Längtat.
Drömt.
I baksätet sitter flickan och pojken
(nej, inte heller de ska komma fram).
Flickan som inte ska börja första klass
till hösten har sin nya väska i knäet.
Den är blommig, och i den
har hon sina viktigaste saker.
Pojken som inte ska berätta för sina kompisar
om sommarens äventyr, fingrar på sin kniv.
Den är jättevass, och sitter nedstoppad
i en brun slida med en cowboy på.
Ingen i bilen som inte ska komma fram
vet ännu något annat än att
sommaren just har börjat.
För det händer ju egentligen bara andra,
det som snart ska hända.
(...)
Ur den ena bilen, den som ligger
uppochned ute på den nyslagna ängen,
strömmar signaturen till ”Sommar”
på alltför hög volym.
Men det är ingenting
annat som hörs.