Tom Leben samlar tankarna

Döden är ingen vacker gäst.
Sällan är han oväntad,
men alltid är han ovälkommen.
Med leriga skor och dålig andedräkt
sitter han tyst vid änden av bordet
och pratar med ingen.
Reser sig så småningom sakta,
suckar uppgivet,
och går ut genom dörren.
Men han går inte ensam.
Kvar i rummet dröjer sig
en doft av liljekonvalj och syren.
För det är så han luktar, döden.